En grusväg påverkas bland annat av yttre tryck, väder och vatten. I det avseendet är den ”levande”. Beläggningen består av flera lager av grus i olika storlekar och dessa lager försvinner mer eller mindre fort när vägen används. Om man inte återkommande fyller på material så växer problemen snabbt.

De två vanligaste problemen som uppstår på vägen är tvättbrädor och potthål. Båda fenomenen kan minskas genom att vi sänker hastigheten och har en jämnare körstil.

 

Tvättbrädor

Om bilens hjul skulle rulla i en låg och jämn hastighet på en löst packad väg skulle materialet bli jämt packat. En sådan jämn körteknik är svår att uppnå. När vi ökar farten, bromsar eller håller för hög hastighet så att vi påverkas av centrifugalkrafter, uppstår friktion mot vägen. Friktionen orsakar luftströmmar som tar med sig de finaste partiklarna från vägbanan. Det tyngre materialet blir kvar och bildar vågtoppar. Topparna packas hårdare av att bilarna kör på dem, och ur vågdalarna vibrerar ännu mer löst material loss, och så vidare.

På vår enskilda väg finns fyra särskilt besvärliga partier där det uppstår tvättbrädor:

1. I långa kurvan efter första broräcket. Redan i en hastighet av 50 km/h påverkas bilen av centrifugalkraften och bilen tenderar att ”kana” något åt sidan.

2. Efter långa kurvan är det lätt att öka hastigheten i nedförsbacken genom andra broräcket och fram mot krönet vid stora eken. Före krönet uppstår tvättbrädor. Eftersom sikten är begränsad och det kan komma ett möte minskar man hastigheten genom att motorbromsa. Detta är orsaken till att fenomenet uppstår på rak slät väg.

3. I backen upp på Stubboberget håller man gärna innerkant och ju brantare backen blir ju mer ökar man gaspådraget. Trots att backen är relativt nybyggd är det svårt att undvika uppkomsten av tvättbrädor. Håller man högerspår uppför känns inte backen så brant och det blir naturligt att hålla en jämnare hastighet.

4. Längst upp på Lidbacken uppstår samma fenomen som på Stubboberget.

 

Potthål

Om vattenavrinningen på vägen inte fungerar fullt ut blir vatten stående i små gropar. Varje gång en bil passerar gropen eller då det regnar, skvätter de finaste partiklarna som binder vägen bort och ett så kallat potthål, eller slaghål, har bildats. När potthålen väl uppstått går de inte att åtgärda mer bestående utan att djuphyvla vägen. Hyvling sker 1-2 gånger per år och däremellan lappar vi hålen med slitagematerial när det behövs.

Potthål kan förebyggas genom att man undviker att köra i gropar och genom att förbättra vägens dränering. 

Ett exempel på sträcka där det bildas potthål är ovanför Hagstabacken mellan berget och gärdet till höger, Allindermossen. Där uppstår potthålen på grund av avsaknaden av dike. Vid berget rinner vattnet genom vägkroppens bärlager och på så sätt får vattnet med sig slitlager och då bildas gropar i vägbanan.

 

När inget hjälper

Ibland hjälper det tyvärr inte med förebyggande åtgärder eller löpande underhåll. Längs vägen finns några problemområden som vi lappar och lagar men som kommer att fortsätta att kosta oss pengar tills de blir ordentligt justerade. Det handlar oftast om bristfällig dränering. Styrelsen planerar och köper in mer hållbara lösningar då det är lämpligt och ekonomin tillåter.